The grey rain-curtain of this world rolls back, and all turns to silver glass... then you see it!
White shores... and beyond. A far green country, under a swift sunrise."
Vannes fick ett kraftigt fånganfall tidigare i veckan. Trots dubbel dos smärtstillande kan han knappt gå och det är inte rätt mot honom. Han kommer få somna in på måndag.
Jag har gråtit från och till i två dar nu, jag trodde inte att det fanns så mycket tårar att ta av. Min tillvaro har rasat. Jag kommer lägga ut bilderna som jag lovade, och några som jag tog igår. Men sedan kommer den här bloggen dö tillsammans med min Älskade ponny.
/Mela
Det finns egentligen inga ord. Så oändligt sorgligt. När jag tänker på döden, eller är rädd för döden brukar jag tänka att det enda man kan göra och det som betyder något är ju att leva här och nu - och det verkar Vannes verkligen ha gjort, omgiven av en människa (eller kanske flera) som älskat och värnat honom på bästa sätt.
Hej! Jag hittade hit via Fia Sanströms blogg (http://fiasandstrom.blogg.se/index.html)
Men det ser inte ut som att hon bloggar längre?
Om hon gör det skulle jag vara himla tacksam om jag fick den adressen! :)
Jag skulle nämnligen vilja fråga henne lite om kaninerna.
Fast du kanske lika gärna kan svara..
Hur lär man kaninerna hoppa sådär högt? Lyfter man över dom i början och puttar på dom lite eller hur gör man?
Beklagar verkligen! Aldrig roligt när djuren tvingas lämna! :(
Förstår om du inte orkar skriva. Hoppas trots alla sorgliga tankar och känslor att situationen ändå är någorlunda ok.
