Början på något nytt
Resan slutar inte här
The grey rain-curtain of this world rolls back, and all turns to silver glass... then you see it!
White shores... and beyond. A far green country, under a swift sunrise."
Vannes fick ett kraftigt fånganfall tidigare i veckan. Trots dubbel dos smärtstillande kan han knappt gå och det är inte rätt mot honom. Han kommer få somna in på måndag.
Jag har gråtit från och till i två dar nu, jag trodde inte att det fanns så mycket tårar att ta av. Min tillvaro har rasat. Jag kommer lägga ut bilderna som jag lovade, och några som jag tog igår. Men sedan kommer den här bloggen dö tillsammans med min Älskade ponny.
/Mela
Man kan ju inte alltid se likadan ut
/Mela
En lukt säger mer än tusen bilder
Jag skulle aldrig klara mig utan mitt luktsinne, en bild kan säga mer än tusen ord, men en lukt säger mer än tusen bilder. Sommaren, hästarna, gräset och morgonen, det framkallar så många minnen. Mest luktar det ridläger. Så underbart för en ridskoleunge som mig, som knappt aldrig sett hästar utomhus mer än på avstånd, att få komma ut och bo mitt ibland sommarhagar och paddockar. De minnena sitter så starkt i den där morgonlukten. Lyckan av att för en vecka ha en alldeles egen ponny. Nu lever jag min dröm, så gott som iallafall, men lyckokänslan, frihetskänslan, sitter kvar och gör sig påmind i varenda andetag jag tar hos hästarna om sommaren.
Min första ridlägerponny, Abelone af Horndrup. Hon kallades Abbie och var min en vecka sommaren 2005.
Sur ponny
/Mela
Man måste försöka
Det syntes bara en liten markering i skritten, och Vannes var pigg och glad när vi var ute på promenad. Jag kände inte ens någon värme i hoven. Det blev inte heller värre under tiden, snarare tvärtom. Hältan liksom kom och gick, delvis beroende på lutning och underlag. Dessutom har han fått en ny, hel munkorg som han inte kan fuska med - ännu mindre gräs för glupsk-ponnyn.
Jag är positiv och ser framåt. Vi ska klara det här tillsammans!
För att skryta lite
Jag har några nya bilder på Vannes, i hans nya hackamore. Är det någon som vill se?
/Mela
När det är fint väder ska man inte knattra på tangentbord
Förlåt bloggtorkan, jag har noll inspiration. Njut av solen och värmen!
Kür från TV-soffan
Kür är den typ av dressyr jag kan gilla att titta på, och när svt visar världscupfinalen direkt så sitter jag och dricker te och äter mackor.
Tävlingsdressyr är jag ju egentligen inget fan av men det är kul att se de ekipage som faktiskt går i rätt form, har mycket bakbensaktivitet och verkligen ger ett intryck av harmoni och samspel.
Något som gör mig glad är att både Isabell Werth (som förvrigt gjorde gott intryck på mig med form och harmoni) och Lone Jörgensen (som hade en otroligt söt häst med hjärta på rumpan och utsläppt pannlugg) red med hjälm. Härligt att några av ryttarna verkar ha något att skydda iallafall!
Tio saker ni inte visste om mig
1. Jag prenumererar på Illustrerad Vetenskap och läser den "från pärm till pärm" så fort den kommer i brevlådan.
2. Jag älskar att titta i gamla hästkataloger och se vad som var modernt förr.
3. Jag brukar köpa MinHäst-tidningar på antikvariat bara för Lena Furberg- och Marie Bolkseriernas skull.
4. Mitt favoritämne i skolan är matte. Matematiken är fast, konstant och trygg. Den beskriver allt och allt kan beskrivas med den.
5. Min favoritfilm är Amelie från Montmartre med Audrey Tautou.
6. Jag åker buss i nästan en timme varje dag för att komma till och från skolan.
7. Jag älskar att skriva brev för hand och skicka snigelpost.
8. Jag skickar nästan alltid vykort när jag är utomlands.
9. Jag älskar att pyssla, sy och måla. Jag har bland annat målat en boxskylt till Vannes.
10. Om jag är ute och rider ensam och går förbi barn frågar jag nästan alltid om de vill klappa Vannes. Ibland vill de, ibland vågar de inte.
Förlåt. Verkligen.
Vannes ena boot har gått sönder. Den blev sprungen på på grus en gång för mycket.
Förlåt igen.
En liten hemlis
/Mela
Bonjour mes Amis!
Je suis à La France ce moment, et je vais rester ici à lundi prochainne. N'attende pas quel'que chose.
Jag ar i Frankrike just nu och stannar tills nasta mandag. Vanta er inga inlagg tills dess!
(Det franska tangentbordet ar konstigt. Jag hittar inte for alla q'n, ;, è, à, é och ù. Jag saknar min Vannes.
Mon beau poni, mon cher; mon coeur et mon étoile plus brillante. Je t'aime!
/Méla
Onsdagssolstrålar
Det är vårigt varmt i luften, serotoninet flödar! Jag ska snart ge mig ut på en tur med Vannes tänkte jag, i kvällens sista sol. Förhoppningsvis blir det lite skön avkoppling efter en lång skoldag.
För mig är uteritter helt klart den bästa avkopplingen då jag får låta problemen gå och gömma sig en stund medan jag lånar Vannes kraft och vingar. Men vad gör ni för att få koppla av i vardagen? Passar ett långt hårt dressyrpass eller kanske hoppning bättre för er?
Något alldeles nytt
Spännande? Här får ni ett smakprov!
/Mela
Våren här här och jag är lika konsekvent som jag alltid varit
/Mela
Mela
Min familj består av mig själv, mamma, pappa, tre storebröder, min allra käraste tvillingsyster Sofia, en stor lurvig katta och fyra små luddiga kaniner.
Jag är same, fastän att jag bor i Västsverige, och fjällen och skogarna ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar att vara ute i naturen, ensam eller med sällskap (helst Vannes), låta tankarna vandra och lämna bekymren bakom mig.
Min ridkarriär inleddes på en större ridskola när jag var sex år och trampade på i godmodig takt fram tills hösten 2006. Då blev jag medryttare på en liten gullig vit c-ponny som kallades Midde och var tränad enligt den akademiska ridkonsten. Hästarna på den lilla gården gick ute året om, skolösa och oklippta, något helt nytt för den ridskoleunge jag var.
Midde såldes våren därpå, men jag var fast i stallet med de lurviga hästarna och fortsatte rida på ett mulligt halvblodssto, Ircos Altea. Med tiden, av många olika anledningar, började jag rida en liten halvgalen ponny mer och mer. Vannes heter han och är den finaste ponny man kan tänka sig, men närmare går jag inte in på honom eftersom han fått en egen sida här på bloggen. Altea lämnade den här världen i början av Juni förra året, föralltid älskad och saknad.
