Puts puts
Kan ni gissa vad det är?
Fina ponny
Jag vet inte hur många fler såna här deppinlägg ni ska behöva stå ut med. Antagligen inte så många, min besvikelsemekanism har trubbats av. Vannes haltade i traven idag och jag känner mig känslolös. Jag orkar inte gå upp och ner längre, hjärnan har lagt sig i något slags neutralt viloläge. Jag är inte ledsen, men kan inte riktigt vara glad heller. Jag känner ingenting och det är så hemskt.
Nog med tråkigheter, jag har massa roligt att berätta! Vannes har fått nya foppatofflor och vi har tagithärliga sommarbilder som kanske blir till en ny header om jag får tid över snart. Vilket är ungefär lika troligt som att Vannes skulle börja flyga.
Hej hopp!
Ovisad vinterpälsVannesbild.
Jag ska bara fly en liten stund
Ush, nu är jag påväg till skolan. Igen. Jag vill inte, jag vill hoppa av bussen och ta nästa hem igen. Hoppa upp på cykeln, cykla till stallet och ta en härligt mysig barbackatur med Vannes. Fly en liten stund.
Men man kan inte bara fly från allt. Man måste ta tag i sitt liv, göra något bra av. Det är bara att sätta musik i öronen och kämpa på. Göra så gott man kan fastän man egentligen bara vill springa därifrån. Två veckor till!
En liten videoblogg
Sommarkänsla
Av naturliga skäl blev det mer galopp än trav, om inte annat för att det blev himla obekvämt för stackars Vannes att gå i tvåtakt när Mela studsar runt på ryggen på en. Tretakt var det som gällde med andra ord, eftersom vi försökte komma hem innan det hotande mullrande åskvädret hann ikapp oss. Sen kom aldrig åskan iallafall.
Jag tog lite mysiga hagbilder på hästarna efteråt, där ser man Vannes nya Greenguard med grimma också, jag tror inte att jag har visat den förut. Vannes gillar den inte (såklart) och stoppar lätt näsan utanför så att han kan äta obehindrat iallafall. Aja baja!
/Mela
En lukt säger mer än tusen bilder
Jag skulle aldrig klara mig utan mitt luktsinne, en bild kan säga mer än tusen ord, men en lukt säger mer än tusen bilder. Sommaren, hästarna, gräset och morgonen, det framkallar så många minnen. Mest luktar det ridläger. Så underbart för en ridskoleunge som mig, som knappt aldrig sett hästar utomhus mer än på avstånd, att få komma ut och bo mitt ibland sommarhagar och paddockar. De minnena sitter så starkt i den där morgonlukten. Lyckan av att för en vecka ha en alldeles egen ponny. Nu lever jag min dröm, så gott som iallafall, men lyckokänslan, frihetskänslan, sitter kvar och gör sig påmind i varenda andetag jag tar hos hästarna om sommaren.
Min första ridlägerponny, Abelone af Horndrup. Hon kallades Abbie och var min en vecka sommaren 2005.
Mon cher
si tu n'étais pas là?
Sur ponny
/Mela
Lite omotiverat
Vi har nu också provat ut en ny grej på Vannes, som skall beställas snarast. Förhoppningsvis ska dem göra våra uteritter trevligare, enklare och roligare för både Vannes och mig. Vad tror ni att det är?
/Mela
Man måste försöka
Det syntes bara en liten markering i skritten, och Vannes var pigg och glad när vi var ute på promenad. Jag kände inte ens någon värme i hoven. Det blev inte heller värre under tiden, snarare tvärtom. Hältan liksom kom och gick, delvis beroende på lutning och underlag. Dessutom har han fått en ny, hel munkorg som han inte kan fuska med - ännu mindre gräs för glupsk-ponnyn.
Jag är positiv och ser framåt. Vi ska klara det här tillsammans!
När luften går ur en
Det löste ju sig lätt. Trodde jag.
Svårt detdär, med tävlingsplaner.
Bilder från två veckor sedan
Att stå som Vannes mellan två hötappar
Vi har hoppat ett par gånger nu och med Vannes (förhoppningsvis långvarande) toppform är jag himla sugen på att åka iväg på klubbishoppning. Två klubbar i närheten har utomhushoppningar, en nu på lördag och en den tredje juni, och jag vet inte vilken jag ska välja. Eller om jag ska ta båda två. Det går ändå ett par hundra på varje klubbis, vilket känns i min studiebidragsplånbok.
Argumenten för att åka på lördag är dels att det är snarast och jag är då himla taggad, dels att det är lite billigare. Å andra sidan har vi inte hoppat extremt mycket så det är kanske dumt att hoppa så högt och mycket som man gör på CR. Dessutom har jag aldrig varit på den klubben så det blir lite av ett osäkert kort. De brukar iochförsig ordna lokala tävlingar så det måste ju vara någorlunda bra där.
Fördelarna med den andra tävlingen, den tredje juni, är dels att jag varit där förut så jag vet hur det fungerar. Den ger lite mer tid att förbereda sig så att vi kan hoppa högre. Men den börjar tidigare på morgonen och blir dyrare i längden.
Eller ska man ta båda två? Hur skulle ni göra?
För att skryta lite
Jag har några nya bilder på Vannes, i hans nya hackamore. Är det någon som vill se?
/Mela
Vinterkondis
Idag red jag dressyr i ridhuset. Jag hade sadel så jag tänkte jobba lite på galoppen. Vi galopperade på i varierad samling med byten och skolor i säkert fem minuter utan minsta svettdroppe. Han blev lite andfådd, men pälsen var helt torr.
Han är rolig Vannes, för han fäller liksom fläckvis. Flanken, armhålan, bringan och insidan av benen kommer först, och då kan man bara plocka av hår med fingrarna. Ta en nypa och det blir en fläck på nån kvadratcetimeter. Därför ser han himla rolig ut just nu, eftersom pälsen på ryggen och rumpan knappt lossat alls medan det är ren sommarpäls på andra ställen. Finns det fler hästar som gör så? Altea fällde ju allt på en gång i princip.
Man kan alltid drömma...
Mini- eller Centerhackamoret till hoppning/uteritt...
Det här Akademiska hackamoret skulle inte sitta fel till dressyren, även om jag helst skulle vilja ha nosdelen på mina egna skänklar med kedja.
Eller varför inte bara ett Stylish Hackamore? Snyggt är det!
Dreglar ni också? Hackamoren finns att köpa på www.butik.ridakademi.se
/Mela
Sol ute, damm inne
Jag är påväg hem från stallet med bara armar. Vi hade en härlig uteritt med mycket galopp på en äng. Vannes tyckte att det var jättekul alltsammans och bockade på som en vild rodeoponny. Men det gjorde ingenting, han var så glad och det var jag också.
Det har varit mycket på senaste tiden, både i skolan, i stallet och på andra sätt. Jag har mest bara lust att rida ut, långa härliga kravlösa ridturer. Något annat har jag varken lust eller ork till, alltså låter jag Kriss sköta dressyren på VannesPannes just nu. Dammiga ridhus är det sista jag vill harva runt i! Det är det smidigaste med att vara medryttare, vill man bara rida ut är det helt okej!
Sköna uteritter i vårsolen är som balsam för själen. Jag kan slappna av och glömma all press och alla bekymmer. Bara jag, ponnyn och naturen existerar och framtiden är som något avlägset, en dröm. Utan att få rida ut skulle jag nog inte fixa det här.
När det är fint väder ska man inte knattra på tangentbord
Förlåt bloggtorkan, jag har noll inspiration. Njut av solen och värmen!