Under kontroll, för tillfället
Jag var bortrest när Vannes försvann, och kom inte hem förrän i fredags. Det var jobbigt att lämna honom redan på lördagen men enklare än jag trodde att hålla tankarna borta under resan. Men på bussen hem sprack det. mina ögon översvämmades och hur mycket jag än torkade tårarna kom det bara fler och fler. Jag grät i minst en timme utan att kunna sluta tänka på allt vi missat och allt vi aldrig kommer få göra. Alla mysiga skogsturer och jobbiga träningspass vi aldrig kommer få uppleva, alla ärevarv vi aldrig kommer få rida, alla stigar som aldrig mer kommer trampas av Vanneshovar och alla blöta pussar jag aldrig kommer få. Man ska inte sörja det man inte fick utan glädjas åt det man fått, men sorgen håller sig inte borta.
Alla känslor exploderar och jag är trasig, jag har gått sönder i tusen bitar och varje tanke gör ont. För det mesta gömmer sig allt under ytan och till och med jag kan glömma, en kort stund, men så lite som krävs för att påminna. En blick, en kram, en mjuk mule, ett smutsigt schabrak, en borste, ett träns, ett par chaps som legat oanvända för länge, avtrycken från svettskrapor på boxväggen. Det finns inget tommare än en tom box. Vannes tomma box. Känslan av att se tre hästar i hagen och leta med blicken efter den fjärde innan man minns...
Jag har inte orkat ta tag i bilderna än, bara tittat igenom. Jag putsade de flesta tränsen idag och la alla pannband i en fin påse jag sydde för längesen. Schabraken ska tvättas, boxen ska städas ur, alla grejer ska sorteras. Behålla, sälja, ge bort, slänga. Det får bli en annan gång, när minnena inte gör ont och och tankarna inte sticker som nålar.
Puts puts
Igår putsade jag noggrant Vannes hoppsadel och hackamore eftersom vi ska ut på utflykt på söndag. Han är helt bra för tillfället så vi ska unna oss något roligt.
Kan ni gissa vad det är?
Kan ni gissa vad det är?
Fina hacket :)
Fina ponny
Jag vet inte hur många fler såna här deppinlägg ni ska behöva stå ut med. Antagligen inte så många, min besvikelsemekanism har trubbats av. Vannes haltade i traven idag och jag känner mig känslolös. Jag orkar inte gå upp och ner längre, hjärnan har lagt sig i något slags neutralt viloläge. Jag är inte ledsen, men kan inte riktigt vara glad heller. Jag känner ingenting och det är så hemskt.
Nog med tråkigheter, jag har massa roligt att berätta! Vannes har fått nya foppatofflor och vi har tagithärliga sommarbilder som kanske blir till en ny header om jag får tid över snart. Vilket är ungefär lika troligt som att Vannes skulle börja flyga.
Hej hopp!
Ovisad vinterpälsVannesbild.
En liten videoblogg
Jag pratar lite strunt, med en hemskt tillgjord röst. Jag skäms över den egentligen, men men. Spelades in under gårdagens barbackatur, så om ni har tur ser ni en skymt av otroligt söta sommarpälsponnyöron och därtill tillhörande nytvättad, flätad man. Enjoy!
/Mela
Sommarkänsla
När jag äntligen kom upp till stallet var jag slut både i kropen och i huvudet efter att ha gått i skola från åtta till halv fem, suttit på bussen i en halvtimma och sedan cyklat till stallet. Dessutom var det jättevarmt och tungt i luften, sådär så att man får ont i huvudet. Alltså tog jag och Vannes en mysig barbackatur med filt och repgrimma.
Av naturliga skäl blev det mer galopp än trav, om inte annat för att det blev himla obekvämt för stackars Vannes att gå i tvåtakt när Mela studsar runt på ryggen på en. Tretakt var det som gällde med andra ord, eftersom vi försökte komma hem innan det hotande mullrande åskvädret hann ikapp oss. Sen kom aldrig åskan iallafall.
Jag tog lite mysiga hagbilder på hästarna efteråt, där ser man Vannes nya Greenguard med grimma också, jag tror inte att jag har visat den förut. Vannes gillar den inte (såklart) och stoppar lätt näsan utanför så att han kan äta obehindrat iallafall. Aja baja!
Av naturliga skäl blev det mer galopp än trav, om inte annat för att det blev himla obekvämt för stackars Vannes att gå i tvåtakt när Mela studsar runt på ryggen på en. Tretakt var det som gällde med andra ord, eftersom vi försökte komma hem innan det hotande mullrande åskvädret hann ikapp oss. Sen kom aldrig åskan iallafall.
Jag tog lite mysiga hagbilder på hästarna efteråt, där ser man Vannes nya Greenguard med grimma också, jag tror inte att jag har visat den förut. Vannes gillar den inte (såklart) och stoppar lätt näsan utanför så att han kan äta obehindrat iallafall. Aja baja!
Bilderna är helt oredigerade mobilbilder med kass kvalité men jag orkar inte fixa till dem
/Mela
Lite omotiverat
Vi harvade lite i ridhuset. Det gick väl ... okej. Först hittade jag ingen energi alls, och kommunikationen var i botten. Både jag och Vannes var trötta och lite småsura och ingen av oss lyssnade på den andre. Tillslut sa Vannes att 2nu struntar vi i det här och sträcker ut lite i galopp i stället!". Och efter några varv i friskt tempo gick det faktiskt bättre, även om jag ridit bättre pass.
Vi har nu också provat ut en ny grej på Vannes, som skall beställas snarast. Förhoppningsvis ska dem göra våra uteritter trevligare, enklare och roligare för både Vannes och mig. Vad tror ni att det är?
Vi har nu också provat ut en ny grej på Vannes, som skall beställas snarast. Förhoppningsvis ska dem göra våra uteritter trevligare, enklare och roligare för både Vannes och mig. Vad tror ni att det är?
Ledtråd:
/Mela
När luften går ur en
Jag tvingar mig själv att slå på tangenterna. Jag vill inte skriva ner det, för då känns det så verkligt. Då går det inte att låtsas som ingenting längre. Solen sken så härligt imorse och jag och Fia planerade en långritt till grustaget. Vi hann inte mer än till stallet innan blixten slog ner och allt blev grått. Vannes var halt. Igen. Jag ville inte lyssna, inte stanna. Jag ville fly därifrån, vakna ur mardrömmen. Springa så långt jag orkar och inte se tillbaka. Jag märkte hur det kom, smygande, men jag valde att inte titta, och nu slog det mig i ansiktet. Utåt var jag uttryckslös, på insidan i tusen bitar. Jag gick sönder, mitt hjärta gick sönder. Men jag vägrar ställa in mig på slutet, jag vägrar ge upp hoppet och sluta kämpa. Jag vägrar vika mig för någon löjlig liten hälta. Nu är vi ju på topp, vi har planer och drömmar, mål att uppnå. Jag vägrar tro på det, jag vägrar inse att det är allvar, det är verkligt, Jag vill inte. Jag vill låtsas att allt är frid och fröjd, att ingen någonsin sagt att Vannes är halt och att vi kan fortsätta precis som vanligt. Något annat orkar jag inte.
Det löste ju sig lätt. Trodde jag.
Det visade sig att vi inte hade någon skjuts på lördag, så då var ju det problemet löst. Tills jag såg en annons i tidningen om att ytterligare en ridklubb i närheten har CR på söndag. Den är däremot lite längre bort, ca en timma med bil, och jag vet inte om jag orkar dra mig iväg för en eller två rundor på 50/60 cm. Dessutom har jag hunnit planera en uteritt med Fia och en annan kompis i helgen. Antagligen blir det att jag är med den tredje juni istället.
Svårt detdär, med tävlingsplaner.
Svårt detdär, med tävlingsplaner.
Två bilder från förra gången vi var på den klubben. De hade väldigt snygga, blågröna rosetter och jag fick rida mitt och Vannes första (och hittills enda) ärevarv. Glad ponny!
/Mela
Bilder från två veckor sedan
Ja, de är ju ganska nya ändå. Fast det syns att de är från slutet av april. Nytt hackamore och ponny som just börjat fälla "på riktigt". Därav den till synes hårlösa fläcken bakom örat.
/Mela
Vinterkondis
När Vannes tappar vinterpälsen märker jag vilken kondis han har byggt upp under vintern. Vi var ute och galopperade på en äng i onsdags, när vinterpälsen bara lossnat på sidan av halsen och lite av flanken. Det var jättesoligt och varmt och han var svettig från topp till tå efter några varv, kanske tio minuter totalt. Igår kunde jag plocka för hand all päls på bringan, halsen, "armhålan" och i flanken. Sedan var vi ute och red i en och en halv timma, galopperade en hel del och han var knappt andfådd! Vi kunde rida lite till i ridhuset och hoppa (!) säkert tio språng och han var ändå inte särskilt trött.
Idag red jag dressyr i ridhuset. Jag hade sadel så jag tänkte jobba lite på galoppen. Vi galopperade på i varierad samling med byten och skolor i säkert fem minuter utan minsta svettdroppe. Han blev lite andfådd, men pälsen var helt torr.
Han är rolig Vannes, för han fäller liksom fläckvis. Flanken, armhålan, bringan och insidan av benen kommer först, och då kan man bara plocka av hår med fingrarna. Ta en nypa och det blir en fläck på nån kvadratcetimeter. Därför ser han himla rolig ut just nu, eftersom pälsen på ryggen och rumpan knappt lossat alls medan det är ren sommarpäls på andra ställen. Finns det fler hästar som gör så? Altea fällde ju allt på en gång i princip.
Idag red jag dressyr i ridhuset. Jag hade sadel så jag tänkte jobba lite på galoppen. Vi galopperade på i varierad samling med byten och skolor i säkert fem minuter utan minsta svettdroppe. Han blev lite andfådd, men pälsen var helt torr.
Han är rolig Vannes, för han fäller liksom fläckvis. Flanken, armhålan, bringan och insidan av benen kommer först, och då kan man bara plocka av hår med fingrarna. Ta en nypa och det blir en fläck på nån kvadratcetimeter. Därför ser han himla rolig ut just nu, eftersom pälsen på ryggen och rumpan knappt lossat alls medan det är ren sommarpäls på andra ställen. Finns det fler hästar som gör så? Altea fällde ju allt på en gång i princip.
Sötponny
Åh vilken underbar morgon!
Solen skiner från blå himmel, fåglarna kvittrar, en ljum bris smeker mitt ansikte. Nu väntar en dag med biologi och såpabandy men sedan ska jag och Vannes ta oss en tur. Jag får se hur jag gör med bootsen, de fick sig några smällar i måndags, men förhoppningsvis kan jag rida ändå.
Vad ska ni göra i det vackra vädret?
Vannes lilla Mela
Melodi: Mors lilla Olle
Galopp i grustaget
Vi var ute på kondispass i grustaget idag. Där anlägger de långa slingor av stenmjölsvägar för maskinerna, perfekt för galoppträning! Men man får passa på på helgen när de inte jobbar, för det finns nog att titta på när allt står stilla.
Härligt var det iallafall, och Vannes tyckte om det. Pigg och glad var han men han försökte inte bocka och galopperade på bra.
På bilden är det en del av det gigantiska grustaget. Vi rider ju inte i utan på vägarna runtom.
Uteritter i aprilväder
I helgen har jag och Vannes varit ute och galopperat med Fia och Nöt. Ponnyn har lite överskott av spring i benen efter att jag varit borta så han var glad över att få göra av med lite. Jag också.
Vädret är ju som det är i april. När man ger sig av är det sol och blå himmel, ungefär mitt i börjar det hagla och sedan duggar det tills man precis svänger in på stallplanen, då ösregnar det. Lagom till att man släpper ut hästarna i hagen igen är det såklart solsken igen. Känner ni igen er?
Otränad
Ojojoj. Jag red dressyr barbacka på Vannesponnyn igår, eftersom vädret var som det var och ponnyn har fått ett elakt bitsår precis i sadelläget. Ush vilken träningsvärk jag har i ljumskarna idag. Att jag aldrig kommer ihåg att stretcha efter att jag ridit. Typiskt mig.
Vannes var iallafall mjuk och mysig att rida, vi gjorde galoppfattningar som fungerade okej och öppnor och slutor som också gick bra. Imorgon hoppas jag på en uteritt, men det beror nog på om det regnar eller inte. Jag ska inviga mina nya skor och chaps.
Vad tråkiga blogginlägg jag skriver. Kom med förslag vetja, jag har ingen inspiration!
/Mela
Vannes var iallafall mjuk och mysig att rida, vi gjorde galoppfattningar som fungerade okej och öppnor och slutor som också gick bra. Imorgon hoppas jag på en uteritt, men det beror nog på om det regnar eller inte. Jag ska inviga mina nya skor och chaps.
Vad tråkiga blogginlägg jag skriver. Kom med förslag vetja, jag har ingen inspiration!
/Mela
När dag och natt är precis lika långa
Det är vårdagjämning idag, alltså är solen uppe i exakt tolv timmar. Tyvärr verkar solen här i väst ha bestämt sig för att inte gå upp alls idag för det ligger som ett stort grått täcke över hela himlen. Det passar min sinnesstämning ganska bra för min planerade uteritt byttes ut mot evolutionsteoriplugg och ett besked om att Vannes markerade idag. Den verkar komma och gå lite den här mystiska hältan så jag ska ut och promenera honom imorrn så få vi se. Igår red jag med halsring i ridhuset och då märkte jag inget så jag blir inte klok på det.
Jag ska försöka vara lite glad i alla fall, det är ju trots allt vårdagjämning!
/Mela
Jag ska försöka vara lite glad i alla fall, det är ju trots allt vårdagjämning!
/Mela
Glad ponny ger glad människa
Vannes var helt okej idag, jag kunde inte riktigt bestämma mig för om man markerade eller inte. Det var i alla fall inte myket. Vi var ute och skrittrundade, jag red kanske en kilometer och promemerade resten, och Vannes var jättepigg och glad. Skönt!
Ponnyn ska i alla fall ta det lugnt nästa vecka och veckan efter det är varken jag eller hans ägare hemma så då får han vila helt. Det kanske passar bra med en liten viloperiod nu i alla fall, innan gräset kommer.
Ponnyn ska i alla fall ta det lugnt nästa vecka och veckan efter det är varken jag eller hans ägare hemma så då får han vila helt. Det kanske passar bra med en liten viloperiod nu i alla fall, innan gräset kommer.
Finaste ponnyn
Det kan inte gå bäst jämt
Vi var ute och red igår, men eftersom vi först red med Lovisa och Puss och sedan skiljdes från dem så var Vannes inte riktigt lika pigg och framåt som han brukar. Jag tänkte inte så mycket på det för när vi väl fick upp ångan var han lika pigg som vanligt. Men sen när jag skulle ta ut Vannespannes i hagen såg jag att han markerade på höger fram. Hela jag skriker ej, inte mer. Jag vill inte stå där med en halt häst fler månader. Förhoppningsvis, Antagligen, har han bara slått sig eller vrickat sig eller något. Hoppas hoppas.
Lite halvt förtvivlade hälsningar
If living is without you
Lite halvt förtvivlade hälsningar
/Mela
I can't liveIf living is without you
Tre bilder, en marsponny
En uteritt i solen
Det var som sagt väldigt varmt igår och vi gav oss ut på tur med Fia, Nöt, Lovisa, Puss och Pi. Lovisa red på Puss och hade Pi som handhäst, och då blir det alltid lajbans. Det blev det igår också så vi travade bara. Men himla mysigt och härligt var det, och varmt i solen. Vi var bara ute i 45 minuter och skrittade mest men Vannes var sjöblöt när vi kom tillbaka till stallet. All den där lurvpälsen är lite störande nu.
/Mela
/Mela
Lite fler bilden från fotograferingen igår
