Bonjour mes Amis!
Je suis à La France ce moment, et je vais rester ici à lundi prochainne. N'attende pas quel'que chose.
Jag ar i Frankrike just nu och stannar tills nasta mandag. Vanta er inga inlagg tills dess!
(Det franska tangentbordet ar konstigt. Jag hittar inte for alla q'n, ;, è, à, é och ù. Jag saknar min Vannes.
Mon beau poni, mon cher; mon coeur et mon étoile plus brillante. Je t'aime!
/Méla
Hela jag vill gå sönder i tusen bitar och spridas med vinden
Vannes var värre idag kändes det som. Jag såg markeringen tydligt redan i skritt. Jag vill inte säga att han haltade för då känns det så allvarligt, så stort och viktigt. Markera är ett bra ord för den som vill dölja sin förtvivlan, trycka in den långt in i själen och hoppas att den stannar där. Jag kanske låter lugn och sansad när jag pratar om rörelsestörningen, men egentligen vill jag bara krypa upp i ett hörn och gråta. Min fina ponny, vad har han gjort för att förtjäna det här. Vad har jag gjort?
Allt känns hopplöst och jag är rädd, så rädd. Rädd för att det är fången som kommer tillbaka, rädd för att den förstör allting såfort vi kommit igång igen nästa gång också, rädd för att Vannes aldrig kommer bli helt bra. Jag vill inte ens skriva här vad jag är rädd för för då kommer all gråt och förtvivlan bubbla upp och jag vill inte. Jag vill vara stark och stå ut så som Vannes står ut. Jag vill stå bredvid honom, ta dagen som den kommer och glädjas med det lilla. Men jag vet inte om jag orkar.
/Mela
Allt känns hopplöst och jag är rädd, så rädd. Rädd för att det är fången som kommer tillbaka, rädd för att den förstör allting såfort vi kommit igång igen nästa gång också, rädd för att Vannes aldrig kommer bli helt bra. Jag vill inte ens skriva här vad jag är rädd för för då kommer all gråt och förtvivlan bubbla upp och jag vill inte. Jag vill vara stark och stå ut så som Vannes står ut. Jag vill stå bredvid honom, ta dagen som den kommer och glädjas med det lilla. Men jag vet inte om jag orkar.
/Mela
När dag och natt är precis lika långa
Det är vårdagjämning idag, alltså är solen uppe i exakt tolv timmar. Tyvärr verkar solen här i väst ha bestämt sig för att inte gå upp alls idag för det ligger som ett stort grått täcke över hela himlen. Det passar min sinnesstämning ganska bra för min planerade uteritt byttes ut mot evolutionsteoriplugg och ett besked om att Vannes markerade idag. Den verkar komma och gå lite den här mystiska hältan så jag ska ut och promenera honom imorrn så få vi se. Igår red jag med halsring i ridhuset och då märkte jag inget så jag blir inte klok på det.
Jag ska försöka vara lite glad i alla fall, det är ju trots allt vårdagjämning!
/Mela
Jag ska försöka vara lite glad i alla fall, det är ju trots allt vårdagjämning!
/Mela
Glad ponny ger glad människa
Vannes var helt okej idag, jag kunde inte riktigt bestämma mig för om man markerade eller inte. Det var i alla fall inte myket. Vi var ute och skrittrundade, jag red kanske en kilometer och promemerade resten, och Vannes var jättepigg och glad. Skönt!
Ponnyn ska i alla fall ta det lugnt nästa vecka och veckan efter det är varken jag eller hans ägare hemma så då får han vila helt. Det kanske passar bra med en liten viloperiod nu i alla fall, innan gräset kommer.
Ponnyn ska i alla fall ta det lugnt nästa vecka och veckan efter det är varken jag eller hans ägare hemma så då får han vila helt. Det kanske passar bra med en liten viloperiod nu i alla fall, innan gräset kommer.
Finaste ponnyn
Kommer ni ihåg ponnypysslet?
Panduropåsen?
Det här är restprodukten när pysslet är klart. Vad det blev får ni veta snart...
Det kan inte gå bäst jämt
Vi var ute och red igår, men eftersom vi först red med Lovisa och Puss och sedan skiljdes från dem så var Vannes inte riktigt lika pigg och framåt som han brukar. Jag tänkte inte så mycket på det för när vi väl fick upp ångan var han lika pigg som vanligt. Men sen när jag skulle ta ut Vannespannes i hagen såg jag att han markerade på höger fram. Hela jag skriker ej, inte mer. Jag vill inte stå där med en halt häst fler månader. Förhoppningsvis, Antagligen, har han bara slått sig eller vrickat sig eller något. Hoppas hoppas.
Lite halvt förtvivlade hälsningar
If living is without you
Lite halvt förtvivlade hälsningar
/Mela
I can't liveIf living is without you
Nothing i've ever known
Right now I feel - just like a leaf on a breeze
Who knows where it's blowin'
Who knows where it's goin'
I find myself somewhere I - I never thought I'd be
Going round in circles
Thinking about you and me
How do I explain it when I don't know what to say
What do I do now - so much has changed
Nothing I have ever known - has made me feel this way
Nothing I have ever seen - has made me want to stay
but here I am - ready for you
I'm torn an', I'm fallin' - I hear my home callin'
Hey - I've never felt something so strong - oh no
It's like nothing I've ever known
Now you're the one I'm looking for
You're the one I need
You're the one that gives me - a reason to believe
Following a star - has lead to where you are
It feels so strong now - this can't be wrong now
Nothing I have ever known - has made me feel this way
Nothing I have ever seen - has made me want to stay
Here I am - ready for you
I'm torn an', I'm fallin' - I hear my home callin'
Hey - I've never felt something so strong - oh no
It's like nothing I've ever known
It's like nothing I've ever known
Right now I feel - just like a leaf on a breeze
Who knows where it's blowin'
Who knows where I'm goin'
Bryan Adams - Nothing I've ever known
Who knows where it's blowin'
Who knows where it's goin'
I find myself somewhere I - I never thought I'd be
Going round in circles
Thinking about you and me
How do I explain it when I don't know what to say
What do I do now - so much has changed
Nothing I have ever known - has made me feel this way
Nothing I have ever seen - has made me want to stay
but here I am - ready for you
I'm torn an', I'm fallin' - I hear my home callin'
Hey - I've never felt something so strong - oh no
It's like nothing I've ever known
Now you're the one I'm looking for
You're the one I need
You're the one that gives me - a reason to believe
Following a star - has lead to where you are
It feels so strong now - this can't be wrong now
Nothing I have ever known - has made me feel this way
Nothing I have ever seen - has made me want to stay
Here I am - ready for you
I'm torn an', I'm fallin' - I hear my home callin'
Hey - I've never felt something so strong - oh no
It's like nothing I've ever known
It's like nothing I've ever known
Right now I feel - just like a leaf on a breeze
Who knows where it's blowin'
Who knows where I'm goin'
Bryan Adams - Nothing I've ever known
Mysigaste uteritten på länge
När vi gav oss av var solen precis påväg ner och under tiden blev himlen mer och mer rosa. Jag bestämde mig för att styra Vannes ner i samhället, där vi stannade för att hälsa på två små barn som gärna ville klappa ponny. Roligt.
Vi hittade en ny väg, gick över en smal bro, förbi en fotbollsplan med läskiga små fotbollsspelare, hopp-och-skuttade uppför en backe och sprang alldeles vansinnigt för fort. Eller, det var vad Vannes försökte göra iallafall. Han är rolig den ponnyn!
Allt som allt hade både jag och Vannes väldigt trevligt och jag fick rensat tankarna ordentligt. Allt känns så mycket enklare och alla problem så långt borta när man sitter 1,45 m ovanför marken och lugnt skrittar fram ute i skogen. Tänk om livet alltid kunde vara så.
Vi hittade en ny väg, gick över en smal bro, förbi en fotbollsplan med läskiga små fotbollsspelare, hopp-och-skuttade uppför en backe och sprang alldeles vansinnigt för fort. Eller, det var vad Vannes försökte göra iallafall. Han är rolig den ponnyn!
Allt som allt hade både jag och Vannes väldigt trevligt och jag fick rensat tankarna ordentligt. Allt känns så mycket enklare och alla problem så långt borta när man sitter 1,45 m ovanför marken och lugnt skrittar fram ute i skogen. Tänk om livet alltid kunde vara så.
Med risk att bli tjatig kommer en av mina favoriter från i måndags.
Onsdagssolstrålar
Det är vårigt varmt i luften, serotoninet flödar! Jag ska snart ge mig ut på en tur med Vannes tänkte jag, i kvällens sista sol. Förhoppningsvis blir det lite skön avkoppling efter en lång skoldag.
För mig är uteritter helt klart den bästa avkopplingen då jag får låta problemen gå och gömma sig en stund medan jag lånar Vannes kraft och vingar. Men vad gör ni för att få koppla av i vardagen? Passar ett långt hårt dressyrpass eller kanske hoppning bättre för er?
Världens vackraste ponny
Jag överdriver inte. Jag tycker verkligen att Vannes är Världens Vackraste Ponny. Min egen Mr. Universum. Jag vet att ens egen häst alltid är den vackraste men jag kan faktiskt inte tänka mig något finare än Vannes mörka glänsande päls, pigga ögon och stora vita stjärna. Men det är klart,
Man älskar inte en häst för att den är vacker
Den är vacker för att man älskar den
Utan mysstunder klarar jag mig inte
Tre bilder, en marsponny
Drömmer mig bort...
www.justforponies.com är en sida helt i min smak. Bara en massa engelska ponnyprylar! Visst rider jag AR för det mesta men jag tycker så mycket om den klassiska engelska utrustningen. Alltså inte scapa-shabrak och GPA-hjälmar utan smala, kullrade engelska nosgrimmor, fullcheekbett, jodhpursbyxor och -skor och flätade lädertyglar. Det är min stil, egentligen, även om ridstilen inte imponerar mig. Och Vannes passar perfekt in bland de nätta små ponnierna på produktbilderna. Tycker ni inte?
Några av mina favoriter:
Några av mina favoriter:
Walsh Sportman Halter, 74.95 USD (ca 510 kr)
Bobby's Raised, fancy stitched bridle, 107,95 USD (ca 730 kr)
Bobby's Laced Reins, 35,95 USD (ca 240 kr)
Men det är klart, det kan gå överstyr där på andra sidan Atlanten. Några saker som jag aldrig skulle sätta på Vannes:
Ovation Sheepskin Shipping Halter, 89,95 USD (ca 610 kr) Visst att man ska vara på den säkra sidan vid transport, men så mycket ludd? Hur ska hästen över huvud taget se något? Dessutom ser det fånigt och överdrivet ut.
Beval Gladstone Raised Chain Cavesson, 93,50 USD (ca 640 kr) Ser smärtsamt ut. Ush.
Full Cheek Double Twisted Wire, 21,95 USD (ca 150 kr) Har jag inte heller så mycket för. Bara beskrivningen "The Full Cheek Double Twisted Wire bit provides that extra control" får mig att rygga tillbaka. Det är kanske tur att man bor i Sverige ändå.
/Mela
En uteritt i solen
Det var som sagt väldigt varmt igår och vi gav oss ut på tur med Fia, Nöt, Lovisa, Puss och Pi. Lovisa red på Puss och hade Pi som handhäst, och då blir det alltid lajbans. Det blev det igår också så vi travade bara. Men himla mysigt och härligt var det, och varmt i solen. Vi var bara ute i 45 minuter och skrittade mest men Vannes var sjöblöt när vi kom tillbaka till stallet. All den där lurvpälsen är lite störande nu.
/Mela
/Mela
Lite fler bilden från fotograferingen igår
Det var vårens första dag
I morse hade jag vaknat av solen, om den hade skinit in genom mitt fönster. Synd att mitt rum ligger åt norr. Vackert väder var det i alla fall, tio plusgrader och härligt blå himmel. Och vi hade bestämt oss för att ta lite nya bilder på hästarna. Det är här vi kommer till det nya och spännande. Vannes skulle bli porträtterad i tränsbett.
Inte så häftigt kanske ni tycker, men jag har faktiskt aldrig sett Vannes i tränsbett förut. Jag vet att han har ridits med det ganska mycket, han har ändå tre stycken tredelade i en låda uppe på loftet, men han ogillar dem starkt. Men det är så himla snyggt med porträttbilder på ponnys i träns så jag tog mod till mig och monterade ihop ett till fotograferingen. Visst är han himla snygg i det? Jag älskar när nosryggen är fri, hans vackra huvud gör sig bättre då.
Inte så häftigt kanske ni tycker, men jag har faktiskt aldrig sett Vannes i tränsbett förut. Jag vet att han har ridits med det ganska mycket, han har ändå tre stycken tredelade i en låda uppe på loftet, men han ogillar dem starkt. Men det är så himla snyggt med porträttbilder på ponnys i träns så jag tog mod till mig och monterade ihop ett till fotograferingen. Visst är han himla snygg i det? Jag älskar när nosryggen är fri, hans vackra huvud gör sig bättre då.
/Mela
Något alldeles nytt
Idag kommer ni få se bilder på något ni aldrig har sett förut. Jag har i alla fall inte sett det förrän idag.
Spännande? Här får ni ett smakprov!
/Mela
Spännande? Här får ni ett smakprov!
/Mela
"Came thickly thundering on,..."
"A thousand horse and none to ride!
With flowing tail, and flying mane,
Wide nostrils never stretched by pain,
Mouths bloodless to the bit or rein,
And feet that iron never shod,
And flanks unscarred by spur or rod,
A thousand horse, the wild, the free,
Like waves that follow o'er the sea,
Came thickly thundering on,... ~"
Lord Byron, XVII, Mazeppa, 1818
With flowing tail, and flying mane,
Wide nostrils never stretched by pain,
Mouths bloodless to the bit or rein,
And feet that iron never shod,
And flanks unscarred by spur or rod,
A thousand horse, the wild, the free,
Like waves that follow o'er the sea,
Came thickly thundering on,... ~"
Lord Byron, XVII, Mazeppa, 1818
Panduro-påse med ponnypyssel
Vad kan det vara för pyssel i påsen? Det får ni veta den sextonde april, kan ni gissa vad som händer då?
En uteritt i vinter, en uteritt i vår
Det kom snö här i onsdags natt och igår var vi ute och red i det som var kvar. Inte så mycket men tillräckligt för att färga marken vit och göra grusvägen ridbar utan boots. Sedan regnade allt bort så idag var det bart på backen. En lte vårigare uteritt med andra ord. Vi fick sällskap av en fjordkompis som ville ta det lugnt så det gick inte så fort, men vi hade trevligt ändå. Vannes var lite lagom svettig, sådär så att det märks att han motionerat men det ser inte ut som om han sprungit ett maratonlopp.
Han har börjat fälla också. Kul.
Han har börjat fälla också. Kul.
Leriga vår-grusvägs-boots och en meningslös bild på när Vannes äter efter ridturen.
Och en bild jag snodde från Fia på Vannes och jag före dagens tur
Och en bild jag snodde från Fia på Vannes och jag före dagens tur
/Mela
Markusträning barbacka
Jag bestämde mig för att skippa sadeln till onsdagkvällens markusträning och lägga på westernfilten istället. Jag känner mig friare och mer avslappnad med den och ´jag känner Vannes bättre.
Vi lekte runt lite med att göra öppna enbart för tygel- och sitshjälper, bra för mig som använder skänklarna till allt. Det är ju vad man får lära sig på ridskolan, håll hårt i bettet men använd det inte! Skänkla istället!
Nej, det är inget för mig och Vannes. Visst ska man inte överanvända bettet men om man envisas med att ha ett huvudlag så kan man ju använda det utmärkta kommunikationsinstrument som det är. I vilket fall fungerade det bra, mer eller mindre. Jag har lättare för högervarv och Vannes för vänster så vi tar ut varandra ganska bra. Inget varv blir helt perfekt ;)
Å andra sidan, om allt fungerade perfekt - vad skulle vi då träna på? Vad livet vore tråkigt om man var så duktig att inget nytt finns att lära sig, eller hur?
Fia knäppte ett par kort och någon filmsnutt. Ni får ett par bilder nu men filmen får ni vänta på. Visst ser vi riktigt lulligt skogsmulleraggiga ut?
Vi lekte runt lite med att göra öppna enbart för tygel- och sitshjälper, bra för mig som använder skänklarna till allt. Det är ju vad man får lära sig på ridskolan, håll hårt i bettet men använd det inte! Skänkla istället!
Nej, det är inget för mig och Vannes. Visst ska man inte överanvända bettet men om man envisas med att ha ett huvudlag så kan man ju använda det utmärkta kommunikationsinstrument som det är. I vilket fall fungerade det bra, mer eller mindre. Jag har lättare för högervarv och Vannes för vänster så vi tar ut varandra ganska bra. Inget varv blir helt perfekt ;)
Å andra sidan, om allt fungerade perfekt - vad skulle vi då träna på? Vad livet vore tråkigt om man var så duktig att inget nytt finns att lära sig, eller hur?
Fia knäppte ett par kort och någon filmsnutt. Ni får ett par bilder nu men filmen får ni vänta på. Visst ser vi riktigt lulligt skogsmulleraggiga ut?
/Mela
Lite kuriosa
Det här är från Maj 2010, ett litet collage på hur jag sitter upp på Vannes utan pall eller stigbygel. Och varken hjälm eller huvudlag har jag heller. Aja Baja.
Kass kvalité är det också, kopierat från min gamla bilddagbok.
/Mela
Kass kvalité är det också, kopierat från min gamla bilddagbok.
/Mela
Taktändring, inte acceleration
Vi red ju som sagt i ridhuset igår, och harvade runt lite planlöst. Efter en normal uppvärmning, alltså lite skolor i skritt och trav, satte jag igång galoppen. Vannes var direkt med på noterna och bytte takt mjukt och fint utan att öka farten, precis som en galoppfattning ska vara. Vi galopperade inte mer än ett par språng innan vi bröt av igen och kunde få en helt okej trav efteråt. Nu hade vi ju en ganska stor och snabb trav från början, men det gör bara att det känns ännu tydligare när galoppfattningen inte blir en rivstart. Såna är Vannes ganska bra på annars.
Härligt när allt funkar!
/Mela
Härligt när allt funkar!
/Mela
En gammal äng-galoppbild. Sommarlängtan!
Små ovanor
Vannes och jag har ett par ovanor var. Vannes kan inte låta bli att dra sig mot läktaren i ridhuset, eller ännu hellre närmaste hästrumpa. Alltså om vi rider flera samtidigt vill Vannes bestämt gå i den andra hästens fotspår. Lite lustigt, eftersom han blir störtsur om han får gå sist på en uteritt. Jag har en annan ovana, att hela tiden tjata på honom om att han inte ska gå där men ändå nästan krocka med Nöten eller Pussan eller vem det än är som vi springer in i. Det här måste alltså lösas.
Jag kom på en briljant idé igår, som nästan funkade. Jag bestämde mig att om Vannes vill gå i Nötens svans, ja då får han väl gå där, men han ska jobba under tiden. Alltså öppna, sluta och övergångar i Nötens kölvatten. Det funkade bra tills jag glömde bort att hålla mig till Nötens svans och bestämde mig för att dra en repa på medellinjen, då vi nästan krockade med Nöt som gick på volten. Bra idé, men osmidigt i praktiken alltså.
Vi har några fler ovanor Vannes och jag. Som morötter till exempel. Vannes är otroligt beroende av att titta morötter av alla han ser, mest hans egna människor eftersom han vet att de är mest benägna att ge efter för hans söthet. Jag är mer beroende av att mata Vannes med morötter, han är så smältande gullig att hela ens innersta väsen skriker åt en att hämta fickor hulla med godis närhelst han tittar åt ens håll. Detta kämpar vi alltså med i vår vardag, jag lite mer än Vannes.
Idag lyckades jag iallafall genomföra ett helt ridpass utan morötter och det gick alldeles utmärkt. Vannes fick sin belöning iform av mankkli och mash efteråt istället. Det artar sig.
Jag kom på en briljant idé igår, som nästan funkade. Jag bestämde mig att om Vannes vill gå i Nötens svans, ja då får han väl gå där, men han ska jobba under tiden. Alltså öppna, sluta och övergångar i Nötens kölvatten. Det funkade bra tills jag glömde bort att hålla mig till Nötens svans och bestämde mig för att dra en repa på medellinjen, då vi nästan krockade med Nöt som gick på volten. Bra idé, men osmidigt i praktiken alltså.
Vi har några fler ovanor Vannes och jag. Som morötter till exempel. Vannes är otroligt beroende av att titta morötter av alla han ser, mest hans egna människor eftersom han vet att de är mest benägna att ge efter för hans söthet. Jag är mer beroende av att mata Vannes med morötter, han är så smältande gullig att hela ens innersta väsen skriker åt en att hämta fickor hulla med godis närhelst han tittar åt ens håll. Detta kämpar vi alltså med i vår vardag, jag lite mer än Vannes.
Idag lyckades jag iallafall genomföra ett helt ridpass utan morötter och det gick alldeles utmärkt. Vannes fick sin belöning iform av mankkli och mash efteråt istället. Det artar sig.
Och helt ärligt - skulle ni stå fast efter det här?
/Mela
Krokusen ute i backarna står
Jag är tidigt hemma från skolan idag och jag njuter av den soliga eftermiddagen ute hos kaninerna. Just nu är Tufs och Törnrosa ute på rövarstråt, de tycker lika mycket om våren som jag och Vannes gör.
För hur mycket jag än gillar värmen om sommaren, färgerna om hösten och mysiga snöritter om vintern så finns det inget som gör mig så genuint glad som de första solstrålarna, fågelkvittret och blommorna om våren. Visst finns det dåliga saker, som is, hårdfrusna ridvägar och fällande hästar, men allt övervägs av hur lycklig jag blir om våren. Nu är det inte långt kvar till vårdagjämningen och jag ser fram emot de ljusa kvällarna. Tycker ni lika mycket om våren som jag?
Våriga hälsningar från Mela och Törnrosa
Barbacka vs sadel
Jag var egentligen mest sugen på uteritt idag. Det är jag ioförsigalltid. Men Fia ville rida inne och det var stenhårt i marken så vi fick harva runt i ridhuset en stund istället. Jag red barbacka och det var jättemysigt, älska vara runda ponnyryggar. Jag har lite svårt för Vannes dressyrsadel. Den är väldigt fin och skön och så men det är nåt jag inte kan sätta fingret på. Man hamnar så högt över ryggen liksom, och känner inte hästen lika bra. Det är störnade. Å andra sidan får man bättre balans när man har stigbyglar så jag växlar lite mellan barbacka och sadel i dressyren. Och så mitt älskade markus-akademiska-hackamore då förstås :)
/Mela
Favorit i Repris - filmen där jag och Vannes forcerar grinden. Och en ganska ny bild på ett dressyrpass me sadel.
Pigg ponny
Helgen har varit vigd åt vårens första uteritter. Vannes hagkompis Nöten har fått nya dojor så Vannes fick på sig sina också och vi gav oss ut och galopperade. Vannes blev såklart väldigt glad och ville helst galoppera väldigt fort och väldigt länge, helst avbrutet med lite glädjebockningar, men det satte jag stopp för. Ponnyfötterna har trots allt inte helt återhämtat sig från fången och även om man har dojor med mjuka sulor så ska man inte belasta hovväggen för mycket.
Det var i alla fall väldigt kul alltihopa, de snabba galopperna, glada bockningarna och allt soligt härligt väder. Ge er ut ni också och njut av vårens första solvärme!
Det var i alla fall väldigt kul alltihopa, de snabba galopperna, glada bockningarna och allt soligt härligt väder. Ge er ut ni också och njut av vårens första solvärme!
Vannes i sommarhagen en vårdag förra året
/Mela
Våren här här och jag är lika konsekvent som jag alltid varit
Med solen kommer vårkänslorna och längan efter nystart. Mitt bloggande har legat på is ett tag och även om jag inte lär hinna blogga mer nu så har jag iallafall startat en ny blogg som jag hoppas att jag och Vannes ska trivas bättre på. Jag försöker få en känsla av solglimtarna i vardagen, de små glädeämnena. Här är krubban halvfull istället för halvtom och solen skiner bakom regnmolnen också.
/Mela
/Mela
Törnrosa & Mysak
Mina kaniner är de finaste som finns, i mina ögon. De är Mysak Sammetsnos med luddiga öron, glad uppsyn och mjuka tassar och Törnrosa Den Vackra med kritvit mage, pigga ögon och en mjuk, blöt tunga. Törnrosa är mest kramvänlig och Mysak mest nyfiken och båda två är helt underbara.
Törnrosa bor bakom huset med sin bror och pojkvän Tufs Teddypäls, granne med Mysak som bor med Tufs och Törnrosas dotter Schack Sidensvart. Om somrarna tycker de mest om att ligga och sola och äta klöver. På vintrarna springer de helst i snön och äter hö. Lyxmaten är kall havregrynsgröt och banan.
Törnrosa bor bakom huset med sin bror och pojkvän Tufs Teddypäls, granne med Mysak som bor med Tufs och Törnrosas dotter Schack Sidensvart. Om somrarna tycker de mest om att ligga och sola och äta klöver. På vintrarna springer de helst i snön och äter hö. Lyxmaten är kall havregrynsgröt och banan.
Törnrosa med Tufs i bakgrunden
Mysak Sammetsnos
Mela
Jag som bloggar här går allt som oftast under namnet Mela. Jag är arton år fyllda och pluggar andra året naturvetenskap på gymnasiet. Mycket av min fritid tillbringar jag i stallet, ett litet privatstall med fyra hästar och en stor lösdrift. Där är vi noga med att hästarna får leva så naturligt som möjligt och att ridningen aldrig innebär tvång eller våld. Jag tränar med Vannes för Markus Holst, något som skulle kunna kallas akademiskt ridkonst även om jag helst inte vill stoppa in mig själv i något fack.
Min familj består av mig själv, mamma, pappa, tre storebröder, min allra käraste tvillingsyster Sofia, en stor lurvig katta och fyra små luddiga kaniner.
Jag är same, fastän att jag bor i Västsverige, och fjällen och skogarna ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar att vara ute i naturen, ensam eller med sällskap (helst Vannes), låta tankarna vandra och lämna bekymren bakom mig.
Min ridkarriär inleddes på en större ridskola när jag var sex år och trampade på i godmodig takt fram tills hösten 2006. Då blev jag medryttare på en liten gullig vit c-ponny som kallades Midde och var tränad enligt den akademiska ridkonsten. Hästarna på den lilla gården gick ute året om, skolösa och oklippta, något helt nytt för den ridskoleunge jag var.
Midde såldes våren därpå, men jag var fast i stallet med de lurviga hästarna och fortsatte rida på ett mulligt halvblodssto, Ircos Altea. Med tiden, av många olika anledningar, började jag rida en liten halvgalen ponny mer och mer. Vannes heter han och är den finaste ponny man kan tänka sig, men närmare går jag inte in på honom eftersom han fått en egen sida här på bloggen. Altea lämnade den här världen i början av Juni förra året, föralltid älskad och saknad.
Min familj består av mig själv, mamma, pappa, tre storebröder, min allra käraste tvillingsyster Sofia, en stor lurvig katta och fyra små luddiga kaniner.
Jag är same, fastän att jag bor i Västsverige, och fjällen och skogarna ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar att vara ute i naturen, ensam eller med sällskap (helst Vannes), låta tankarna vandra och lämna bekymren bakom mig.
Min ridkarriär inleddes på en större ridskola när jag var sex år och trampade på i godmodig takt fram tills hösten 2006. Då blev jag medryttare på en liten gullig vit c-ponny som kallades Midde och var tränad enligt den akademiska ridkonsten. Hästarna på den lilla gården gick ute året om, skolösa och oklippta, något helt nytt för den ridskoleunge jag var.
Midde såldes våren därpå, men jag var fast i stallet med de lurviga hästarna och fortsatte rida på ett mulligt halvblodssto, Ircos Altea. Med tiden, av många olika anledningar, började jag rida en liten halvgalen ponny mer och mer. Vannes heter han och är den finaste ponny man kan tänka sig, men närmare går jag inte in på honom eftersom han fått en egen sida här på bloggen. Altea lämnade den här världen i början av Juni förra året, föralltid älskad och saknad.
Vannes
Vannes är hästen allt kretsar kring, ponnyn som vänder tillvaron upp-och-ner och ändå gör allt rätt. Tre dagar i veckan är han min och vi gör allt tillsammans. Mest gillar vi att rida ut i skogen och sträcka ut i en skön galopp, men lika ofta tränar vi dansrörelser i ridhuset och ibland kan det hända att vi hoppar hinder eller övar tricks.
När Vannes var ung importerades han från någonstans i västeuropa för att hamna på en liten ridskola i Västsverige. Han bröts ner totalt både fysiskt och psykiskt och har haft en lång väg tillbaka till där han är nu, trygg och lycklig. Att få Vannes förtroende är stort, helst går han sin egen väg, men ännu större är att få hans respekt.
För den som inte känner honom är nog Vannes mest bara jobbig och ouppfostrad, han står inte still, varnar för bett och sparkar när man ryktar honom och springer över en när man leder honom. Men min Diamant är mer än så. Han är mjuk och försiktig med mulen på ens axel, han är glad och positiv vart man än styr, han är känslig och lyhörd i dressyren och han river sällan ett hinder. Med Va nnes vet man aldrig vad som händer, så varje dag blir ett äventyr.
Det dröjde länge innan jag vågade släppa Vannes i full galopp i skogen, och ännu längre innan jag gav mig ut på ett fält. Fortfarande bockar han då och då, mest när han kommer ur balans eller vill protestera mot att vi galopperar på en äng full med mat. Men jag har aldrig haft svårt för att sitta kvar på honom, och jag har aldrig varit rädd för att sitta upp igen.
