Mysigaste uteritten på länge
När vi gav oss av var solen precis påväg ner och under tiden blev himlen mer och mer rosa. Jag bestämde mig för att styra Vannes ner i samhället, där vi stannade för att hälsa på två små barn som gärna ville klappa ponny. Roligt.
Vi hittade en ny väg, gick över en smal bro, förbi en fotbollsplan med läskiga små fotbollsspelare, hopp-och-skuttade uppför en backe och sprang alldeles vansinnigt för fort. Eller, det var vad Vannes försökte göra iallafall. Han är rolig den ponnyn!
Allt som allt hade både jag och Vannes väldigt trevligt och jag fick rensat tankarna ordentligt. Allt känns så mycket enklare och alla problem så långt borta när man sitter 1,45 m ovanför marken och lugnt skrittar fram ute i skogen. Tänk om livet alltid kunde vara så.
Vi hittade en ny väg, gick över en smal bro, förbi en fotbollsplan med läskiga små fotbollsspelare, hopp-och-skuttade uppför en backe och sprang alldeles vansinnigt för fort. Eller, det var vad Vannes försökte göra iallafall. Han är rolig den ponnyn!
Allt som allt hade både jag och Vannes väldigt trevligt och jag fick rensat tankarna ordentligt. Allt känns så mycket enklare och alla problem så långt borta när man sitter 1,45 m ovanför marken och lugnt skrittar fram ute i skogen. Tänk om livet alltid kunde vara så.
Med risk att bli tjatig kommer en av mina favoriter från i måndags.
