Puts puts

Igår putsade jag noggrant Vannes hoppsadel och hackamore eftersom vi ska ut på utflykt på söndag. Han är helt bra för tillfället så vi ska unna oss något roligt.

Kan ni gissa vad det är?

Fina hacket :)

/Mela

Fina ponny

Jag vet inte hur många fler såna här deppinlägg ni ska behöva stå ut med. Antagligen inte så många, min besvikelsemekanism har trubbats av. Vannes haltade i traven idag och jag känner mig känslolös. Jag orkar inte gå upp och ner längre, hjärnan har lagt sig i något slags neutralt viloläge. Jag är inte ledsen, men kan inte riktigt vara glad heller. Jag känner ingenting och det är så hemskt.

Nog med tråkigheter, jag har massa roligt att berätta! Vannes har fått nya foppatofflor och vi har tagithärliga sommarbilder som kanske blir till en ny header om jag får tid över snart. Vilket är ungefär lika troligt som att Vannes skulle börja flyga.

Hej hopp!

Ovisad vinterpälsVannesbild.


Jag ska bara fly en liten stund

Ush, nu är jag påväg till skolan. Igen. Jag vill inte, jag vill hoppa av bussen och ta nästa hem igen. Hoppa upp på cykeln, cykla till stallet och ta en härligt mysig barbackatur med Vannes. Fly en liten stund.

Men man kan inte bara fly från allt. Man måste ta tag i sitt liv, göra något bra av. Det är bara att sätta musik i öronen och kämpa på. Göra så gott man kan fastän man egentligen bara vill springa därifrån. Två veckor till!


En liten videoblogg

Jag pratar lite strunt, med en hemskt tillgjord röst. Jag skäms över den egentligen, men men. Spelades in under gårdagens barbackatur, så om ni har tur ser ni en skymt av otroligt söta sommarpälsponnyöron och därtill tillhörande nytvättad, flätad man. Enjoy!



/Mela

Sommarkänsla

När jag äntligen kom upp till stallet var jag slut både i kropen och i huvudet efter att ha gått i skola från åtta till halv fem, suttit på bussen i en halvtimma och sedan cyklat till stallet. Dessutom var det jättevarmt och tungt i luften, sådär så att man får ont i huvudet. Alltså tog jag och Vannes en mysig barbackatur med filt och repgrimma.

Av naturliga skäl blev det mer galopp än trav, om inte annat för att det blev himla obekvämt för stackars Vannes att gå i tvåtakt när Mela studsar runt på ryggen på en. Tretakt var det som gällde med andra ord, eftersom vi försökte komma hem innan det hotande mullrande åskvädret hann ikapp oss. Sen kom aldrig åskan iallafall.

Jag tog lite mysiga hagbilder på hästarna efteråt, där ser man Vannes nya Greenguard med grimma också, jag tror inte att jag har visat den förut. Vannes gillar den inte (såklart) och stoppar lätt näsan utanför så att han kan äta obehindrat iallafall. Aja baja!

Bilderna är helt oredigerade mobilbilder med kass kvalité men jag orkar inte fixa till dem











 

/Mela


En lukt säger mer än tusen bilder

Eftersom jag skulle på exkursion nu i eftermiddag var vi uppe i stallet tidigare än vanligt, sådär så att det fortfarande kändes som morgon. Ändå var det riktigt sommarväder och hästarna gick ute och betade grönt, friskt gräs. Alltihopa luktade så härligt! Hästar luktar på ett speciellt sätt på sommaren, och stall luktar på ett speciellt sätt på morgonen. Gräset luktar morgondagg och till och med gödselstacken har en alldeles egen sommarmorgonlukt.

Jag skulle aldrig klara mig utan mitt luktsinne, en bild kan säga mer än tusen ord, men en lukt säger mer än tusen bilder. Sommaren, hästarna, gräset och morgonen, det framkallar så många minnen. Mest luktar det ridläger. Så underbart för en ridskoleunge som mig, som knappt aldrig sett hästar utomhus mer än på avstånd, att få komma ut och bo mitt ibland sommarhagar och paddockar. De minnena sitter så starkt i den där morgonlukten. Lyckan av att för en vecka ha en alldeles egen ponny. Nu lever jag min dröm, så gott som iallafall, men lyckokänslan, frihetskänslan, sitter kvar och gör sig påmind i varenda andetag jag tar hos hästarna om sommaren.

Min första ridlägerponny, Abelone af Horndrup. Hon kallades Abbie och var min en vecka sommaren 2005.

/Mela

Mon cher

Comment pourrais-je vivre
si tu n'étais pas là?


Sur ponny

Vannes har, något senare på året än vanligt, kommit in i sin jag-vill-inte-göra-nånting-lämna-mig-ifred-period. Alltså, han fäller och hagarna är fulla med gott grönt gräs. Då finns det inte så mycket att göra, eftersom tjocka ponnyer behöver motion, mer än att ge sig på härliga kravlösa uteritter. Vi fick en riktigt mysg sådan idag, med en pigg och glad ponny som gärna sprang på litegrann. Fast att han egentligen inte är helt hundra än.

Ungefär såhär ser Vannes ut såfort man föreslår att han ska göra något. Bara lite surare.

/Mela


Lite omotiverat

Vi harvade lite i ridhuset. Det gick väl ... okej. Först hittade jag ingen energi alls, och kommunikationen var i botten. Både jag och Vannes var trötta och lite småsura och ingen av oss lyssnade på den andre. Tillslut sa Vannes att 2nu struntar vi i det här och sträcker ut lite i galopp i stället!". Och efter några varv i friskt tempo gick det faktiskt bättre, även om jag ridit bättre pass.

Vi har nu också provat ut en ny grej på Vannes, som skall beställas snarast. Förhoppningsvis ska dem göra våra uteritter trevligare, enklare och roligare för både Vannes och mig. Vad tror ni att det är?

Ledtråd:

/Mela


Man måste försöka

Ursäkta depp-inlägget från igårkväll. Så illa är det faktiskt inte. Hoppas jag. Jag var liksom bara tvungen att ösa ur mig alla känslor, min värld rasade lite igår. Nu har jag sovit på saken och bestämt mig för att det inte är så farligt, inte än ialafall.

Det syntes bara en liten markering i skritten, och Vannes var pigg och glad när vi var ute på promenad. Jag kände inte ens någon värme i hoven. Det blev inte heller värre under tiden, snarare tvärtom. Hältan liksom kom och gick, delvis beroende på lutning och underlag. Dessutom har han fått en ny, hel munkorg som han inte kan fuska med - ännu mindre gräs för glupsk-ponnyn.

Jag är positiv och ser framåt. Vi ska klara det här tillsammans!


När luften går ur en

Jag tvingar mig själv att slå på tangenterna. Jag vill inte skriva ner det, för då känns det så verkligt. Då går det inte att låtsas som ingenting längre. Solen sken så härligt imorse och jag och Fia planerade en långritt till grustaget. Vi hann inte mer än till stallet innan blixten slog ner och allt blev grått. Vannes var halt. Igen. Jag ville inte lyssna, inte stanna. Jag ville fly därifrån, vakna ur mardrömmen. Springa så långt jag orkar och inte se tillbaka. Jag märkte hur det kom, smygande, men jag valde att inte titta, och nu slog det mig i ansiktet. Utåt var jag uttryckslös, på insidan i tusen bitar. Jag gick sönder, mitt hjärta gick sönder. Men jag vägrar ställa in mig på slutet, jag vägrar ge upp hoppet och sluta kämpa. Jag vägrar vika mig för någon löjlig liten hälta. Nu är vi ju på topp, vi har planer och drömmar, mål att uppnå. Jag vägrar tro på det, jag vägrar inse att det är allvar, det är verkligt, Jag vill inte. Jag vill låtsas att allt är frid och fröjd, att ingen någonsin sagt att Vannes är halt och att vi kan fortsätta precis som vanligt. Något annat orkar jag inte.


Det löste ju sig lätt. Trodde jag.

Det visade sig att vi inte hade någon skjuts på lördag, så då var ju det problemet löst. Tills jag såg en annons i tidningen om att ytterligare en ridklubb i närheten har CR på söndag. Den är däremot lite längre bort, ca en timma med bil, och jag vet inte om jag orkar dra mig iväg för en eller två rundor på 50/60 cm. Dessutom har jag hunnit planera en uteritt med Fia och en annan kompis i helgen. Antagligen blir det att jag är med den tredje juni istället.

Svårt detdär, med tävlingsplaner.

Två bilder från förra gången vi var på den klubben. De hade väldigt snygga, blågröna rosetter och jag fick rida mitt och Vannes första (och hittills enda) ärevarv. Glad ponny!



/Mela

Bilder från två veckor sedan

Ja, de är ju ganska nya ändå. Fast det syns att de är från slutet av april. Nytt hackamore och ponny som just börjat fälla "på riktigt". Därav den till synes hårlösa fläcken bakom örat.

 











/Mela

Att stå som Vannes mellan två hötappar

Vi har hoppat ett par gånger nu och med Vannes (förhoppningsvis långvarande) toppform är jag himla sugen på att åka iväg på klubbishoppning. Två klubbar i närheten har utomhushoppningar, en nu på lördag och en den tredje juni, och jag vet inte vilken jag ska välja. Eller om jag ska ta båda två. Det går ändå ett par hundra på varje klubbis, vilket känns i min studiebidragsplånbok.

Argumenten för att åka på lördag är dels att det är snarast och jag är då himla taggad, dels att det är lite billigare. Å andra sidan har vi inte hoppat extremt mycket så det är kanske dumt att hoppa så högt och mycket som man gör på CR. Dessutom har jag aldrig varit på den klubben så det blir lite av ett osäkert kort. De brukar iochförsig ordna lokala tävlingar så det måste ju vara någorlunda bra där.

Fördelarna med den andra tävlingen, den tredje juni, är dels att jag varit där förut så jag vet hur det fungerar. Den ger lite mer tid att förbereda sig så att vi kan hoppa högre. Men den börjar tidigare på morgonen och blir dyrare i längden.

Eller ska man ta båda två? Hur skulle ni göra?


För att skryta lite

Jag ville bara säga att jag gjorde en grym uppsittning barbacka, utan pall, på en snabbskrittande ponny idag. Om ni ville veta och så.

Jag har några nya bilder på Vannes, i hans nya hackamore. Är det någon som vill se?

/Mela

Vinterkondis

När Vannes tappar vinterpälsen märker jag vilken kondis han har byggt upp under vintern. Vi var ute och galopperade på en äng i onsdags, när vinterpälsen bara lossnat på sidan av halsen och lite av flanken. Det var jättesoligt och varmt och han var svettig från topp till tå efter några varv, kanske tio minuter totalt. Igår kunde jag plocka för hand all päls på bringan, halsen, "armhålan" och i flanken. Sedan var vi ute och red i en och en halv timma, galopperade en hel del och han var knappt andfådd! Vi kunde rida lite till i ridhuset och hoppa (!) säkert tio språng och han var ändå inte särskilt trött.

Idag red jag dressyr i ridhuset. Jag hade sadel så jag tänkte jobba lite på galoppen. Vi galopperade på i varierad samling med byten och skolor i säkert fem minuter utan minsta svettdroppe. Han blev lite andfådd, men pälsen var helt torr.

Han är rolig Vannes, för han fäller liksom fläckvis. Flanken, armhålan, bringan och insidan av benen kommer först, och då kan man bara plocka av hår med fingrarna. Ta en nypa och det blir en fläck på nån kvadratcetimeter. Därför ser han himla rolig ut just nu, eftersom pälsen på ryggen och rumpan knappt lossat alls medan det är ren sommarpäls på andra ställen. Finns det fler hästar som gör så? Altea fällde ju allt på en gång i princip.

Sötponny


Man kan alltid drömma...

Markus Holst (min tränare) har fått in massor med nya hackamoremodeller. Jag vill ha dem alla!

Mini- eller Centerhackamoret till hoppning/uteritt...
image descriptionimage description

Det här Akademiska hackamoret skulle inte sitta fel till dressyren, även om jag helst skulle vilja ha nosdelen på mina egna skänklar med kedja.

image description

Eller varför inte bara ett Stylish Hackamore? Snyggt är det!
image description

Dreglar ni också? Hackamoren finns att köpa på www.butik.ridakademi.se

/Mela


Sol ute, damm inne

Jag är påväg hem från stallet med bara armar. Vi hade en härlig uteritt med mycket galopp på en äng. Vannes tyckte att det var jättekul alltsammans och bockade på som en vild rodeoponny. Men det gjorde ingenting, han var så glad och det var jag också.

Det har varit mycket på senaste tiden, både i skolan, i stallet och på andra sätt. Jag har mest bara lust att rida ut, långa härliga kravlösa ridturer. Något annat har jag varken lust eller ork till, alltså låter jag Kriss sköta dressyren på VannesPannes just nu. Dammiga ridhus är det sista jag vill harva runt i! Det är det smidigaste med att vara medryttare, vill man bara rida ut är det helt okej!

Sköna uteritter i vårsolen är som balsam för själen. Jag kan slappna av och glömma all press och alla bekymmer. Bara jag, ponnyn och naturen existerar och framtiden är som något avlägset, en dröm. Utan att få rida ut skulle jag nog inte fixa det här.


När det är fint väder ska man inte knattra på tangentbord

Vi har ridit ut mycket i veckan. Bakbootsen gör mig galen, jag lagade dem med silvertejp men de trillade av iallafall, kardborren är utsliten. Vannes ska få Renegade-boots, hoppas jag.

Förlåt bloggtorkan, jag har noll inspiration. Njut av solen och värmen!

Favorit i repris


Till bloggens startsida

Ponnyn och hans människa