Mörbultad
Igår var jag uppe och tog en kort tur ensam. Det är lite jobbigt att rida ut nu bara eftersom bakbootsen är så trasiga att de trillar av lätt och då blir man så orolig att de ska lossna. Det stör. Men vi hade trevligt ändå. Vi ska skaffa nya boots så snart som möjligt, jag vill ha Renegade Hoof Boots. De grönglittriga tycker jag är urhäftiga, vad tycker ni?
Åh vilken underbar morgon!
Solen skiner från blå himmel, fåglarna kvittrar, en ljum bris smeker mitt ansikte. Nu väntar en dag med biologi och såpabandy men sedan ska jag och Vannes ta oss en tur. Jag får se hur jag gör med bootsen, de fick sig några smällar i måndags, men förhoppningsvis kan jag rida ändå.
Vad ska ni göra i det vackra vädret?
Vannes lilla Mela
Melodi: Mors lilla Olle
Hästens bön
Ta mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt tredje levnadsår.
På min rygg ska jag dig bära
i galopp,på solskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära,
låt mig då få gå i skritt.
Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten,
lägg ett täcke på min rygg.
Rengör sadel,träns och rem,
för ej oljud i mitt stall.
Tänk på att det är mitt hem,
stäng min dörr mot vinden kall.
Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då ska jag alltid vara
din bästa vän i många år.
Och när min levnads slut är nära
ta mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästens evigt gröna land.
Galopp i grustaget
Vi var ute på kondispass i grustaget idag. Där anlägger de långa slingor av stenmjölsvägar för maskinerna, perfekt för galoppträning! Men man får passa på på helgen när de inte jobbar, för det finns nog att titta på när allt står stilla.
Härligt var det iallafall, och Vannes tyckte om det. Pigg och glad var han men han försökte inte bocka och galopperade på bra.
På bilden är det en del av det gigantiska grustaget. Vi rider ju inte i utan på vägarna runtom.
Kür från TV-soffan
Kür är den typ av dressyr jag kan gilla att titta på, och när svt visar världscupfinalen direkt så sitter jag och dricker te och äter mackor.
Tävlingsdressyr är jag ju egentligen inget fan av men det är kul att se de ekipage som faktiskt går i rätt form, har mycket bakbensaktivitet och verkligen ger ett intryck av harmoni och samspel.
Något som gör mig glad är att både Isabell Werth (som förvrigt gjorde gott intryck på mig med form och harmoni) och Lone Jörgensen (som hade en otroligt söt häst med hjärta på rumpan och utsläppt pannlugg) red med hjälm. Härligt att några av ryttarna verkar ha något att skydda iallafall!
Go For Gold på Hööks
Schabrak 149;-
Fleecejacka från 479;-
Grimma 59;-
(Jag är inget fan av pikéer egentligen, snyggt på andra men inte på mig, men den här gillar jag)
Tio saker ni inte visste om mig
1. Jag prenumererar på Illustrerad Vetenskap och läser den "från pärm till pärm" så fort den kommer i brevlådan.
2. Jag älskar att titta i gamla hästkataloger och se vad som var modernt förr.
3. Jag brukar köpa MinHäst-tidningar på antikvariat bara för Lena Furberg- och Marie Bolkseriernas skull.
4. Mitt favoritämne i skolan är matte. Matematiken är fast, konstant och trygg. Den beskriver allt och allt kan beskrivas med den.
5. Min favoritfilm är Amelie från Montmartre med Audrey Tautou.
6. Jag åker buss i nästan en timme varje dag för att komma till och från skolan.
7. Jag älskar att skriva brev för hand och skicka snigelpost.
8. Jag skickar nästan alltid vykort när jag är utomlands.
9. Jag älskar att pyssla, sy och måla. Jag har bland annat målat en boxskylt till Vannes.
10. Om jag är ute och rider ensam och går förbi barn frågar jag nästan alltid om de vill klappa Vannes. Ibland vill de, ibland vågar de inte.
Förlåt. Verkligen.
Vannes ena boot har gått sönder. Den blev sprungen på på grus en gång för mycket.
Förlåt igen.
Uteritter i aprilväder
I helgen har jag och Vannes varit ute och galopperat med Fia och Nöt. Ponnyn har lite överskott av spring i benen efter att jag varit borta så han var glad över att få göra av med lite. Jag också.
Vädret är ju som det är i april. När man ger sig av är det sol och blå himmel, ungefär mitt i börjar det hagla och sedan duggar det tills man precis svänger in på stallplanen, då ösregnar det. Lagom till att man släpper ut hästarna i hagen igen är det såklart solsken igen. Känner ni igen er?
Otränad
Vannes var iallafall mjuk och mysig att rida, vi gjorde galoppfattningar som fungerade okej och öppnor och slutor som också gick bra. Imorgon hoppas jag på en uteritt, men det beror nog på om det regnar eller inte. Jag ska inviga mina nya skor och chaps.
Vad tråkiga blogginlägg jag skriver. Kom med förslag vetja, jag har ingen inspiration!
/Mela
Det var på tiden
Mina gamla skor och chaps, på tok för korta och jätteslitna
En liten hemlis
/Mela
Att tvinga en häst
Redan första gången Daniel Zetterman skulle "hjälpa" barnen att hoppa blev jag lite fientligt inställd till honom och hans sätt att hantera Musse, den unge ridskoleponnyn som knappt ville gå i närheten av ett hinder. Han påstod att han såg direkt att den här ponnyn vill bara jävlas och man måste slå och sparka på den tills den fattar vem som bestämmer och hoppar över hindret. Det här blir jag så ledsen av. Det finns ingen häst som medvetet vill vara jobbig eller otrevlig, faktum är att hästar i allmänhet helst vill ha beröm och vara till lags. Jag kan se två olika anledningar till att Musse inte skulle vilja hoppa:
- Han har blivit skrämd i samband med hoppning och förknippar hoppning och bommar med rädsla.
- Han har aldrig blivit ordentligt inhoppad och aldrig fått lära sig att hinder och bommar inte är något farligt.
- (Han har ont någonstans. Det borde vara uteslutet eftersom ponnyerna ska vara veterinärbesiktade före anmälan, men det verkar dock inte ha varit något hinder för ponnyn Star med ryggont i förra säsongen.)
Som ni kanske märker har båda alternativen med rädsla att göra. Det är inte så konstigt eftersom hästars största instinkt styrs av just rädsla. Visst stämmer det som Zetterman säger att han tagit kontrollen, men inte för att han vill trilskas utan för att han inte litar på att hinder är ofarliga och att han inte litar på sin ryttare. Musse har alltså inte lärt sig att bestämma över sin ryttare, han har lärt sig att ta vara på sig själv. Det problemet kan man aldrig, aldrig lösa med tvång. Faktum är att inga hästproblem kan lösas med tvång. Du kanske kan få en häst att hoppa hinder med hjälp av spö och sporrar men den kommer aldrig göra det frivilligt och aldrig med glädje.
Jag kan skriva ännu mer när det gäller Tobbes lastträning, som jag tyckte var bra i första och andra säsongen men är hemsk i tredje säsongen. Kimberley, det nervösa stoet utan en riktig ledare, blir ryckt i, slagen på och tvingad in i transporten. Allt detta tvång. Återigen med argumentet att "hästen har tagit kontrollen och måste lära sig vem som bestämmer". Jag ser inte en tuff häst som vill bestämma över sin människa. Jag ser en osäker, känslig häst som inte hittar någon annan utväg från all stress utom att springa sin väg.
Det stör mig också att Tobbe säger att "man ska ta tjuren vid hornen och göra det svårt för sig", varefter han lasttränar med ena luckan stängd och bara en smal öppning för hästen att gå in i. Är det det här han säger till Sveriges alla ponnyryttare? Gör det inte lätt för hästen när ni ska lasta, gör det svårt! Hur går det ihop? Kanske man inte får se allt i programmet men det är ju så budskapet blir.
Det gör mig mörkrädd.
Borta bra men ponny bäst
Igår träffade jag Vannes igen, äntligen. Han är bra nu så vi var ute och red en härlig runda. Han har gått med munkorg i veckan och det verkar som om han börjat gå ner i vikt. Han var iallafall knappt svettig efter turen, men det är klart att det skulle kunna bero på att vinterpälsen äntligen börjat trilla av ordentligt.
Första bilden är några veckor gammal, andra är tagen igår. Tredje bilden föreställer Vannes i hans betesreducerare, sådana fångponnyer får gå och skämmas i när de glufsat i sig för mycket gräs. Stackarn.
/Mela
