Redan första gången Daniel Zetterman skulle "hjälpa" barnen att hoppa blev jag lite fientligt inställd till honom och hans sätt att hantera Musse, den unge ridskoleponnyn som knappt ville gå i närheten av ett hinder. Han påstod att han såg direkt att den här ponnyn vill bara jävlas och man måste slå och sparka på den tills den fattar vem som bestämmer och hoppar över hindret. Det här blir jag så ledsen av. Det finns ingen häst som medvetet vill vara jobbig eller otrevlig, faktum är att hästar i allmänhet helst vill ha beröm och vara till lags. Jag kan se två olika anledningar till att Musse inte skulle vilja hoppa:
- Han har blivit skrämd i samband med hoppning och förknippar hoppning och bommar med rädsla.
- Han har aldrig blivit ordentligt inhoppad och aldrig fått lära sig att hinder och bommar inte är något farligt.
- (Han har ont någonstans. Det borde vara uteslutet eftersom ponnyerna ska vara veterinärbesiktade före anmälan, men det verkar dock inte ha varit något hinder för ponnyn Star med ryggont i förra säsongen.)
Som ni kanske märker har båda alternativen med rädsla att göra. Det är inte så konstigt eftersom hästars största instinkt styrs av just rädsla. Visst stämmer det som Zetterman säger att han tagit kontrollen, men inte för att han vill trilskas utan för att han inte litar på att hinder är ofarliga och att han inte litar på sin ryttare. Musse har alltså inte lärt sig att bestämma över sin ryttare, han har lärt sig att ta vara på sig själv. Det problemet kan man aldrig, aldrig lösa med tvång. Faktum är att inga hästproblem kan lösas med tvång. Du kanske kan få en häst att hoppa hinder med hjälp av spö och sporrar men den kommer aldrig göra det frivilligt och aldrig med glädje.
Jag kan skriva ännu mer när det gäller Tobbes lastträning, som jag tyckte var bra i första och andra säsongen men är hemsk i tredje säsongen. Kimberley, det nervösa stoet utan en riktig ledare, blir ryckt i, slagen på och tvingad in i transporten. Allt detta tvång. Återigen med argumentet att "hästen har tagit kontrollen och måste lära sig vem som bestämmer". Jag ser inte en tuff häst som vill bestämma över sin människa. Jag ser en osäker, känslig häst som inte hittar någon annan utväg från all stress utom att springa sin väg.
Det stör mig också att Tobbe säger att "man ska ta tjuren vid hornen och göra det svårt för sig", varefter han lasttränar med ena luckan stängd och bara en smal öppning för hästen att gå in i. Är det det här han säger till Sveriges alla ponnyryttare? Gör det inte lätt för hästen när ni ska lasta, gör det svårt! Hur går det ihop? Kanske man inte får se allt i programmet men det är ju så budskapet blir.
Det gör mig mörkrädd.
Bra beskrivet och jag håller med dig, tyvärr. Orkar knappt ens kolla längre. Som du säger kan ju vi tittare inte veta hur det egntligen är osv men det som visas är fullt tillrcäkligt för att det ska vändas i magen på mig. Saknar också glädjen över själva samvaron och samarbetet med hästen. Man förstår genom den mörkåriga ledartjejens tjatfrågor att ägarna tycker om sina hästar (såklart) men i praktiken saknas verkligen exempel på hur Tobbe jobbar och postivt förstärker ägarnas kompetens och lust.
