Vannes och Jag

Vannes och jag har ett par ovanor var. Vannes kan inte låta bli att dra sig mot läktaren i ridhuset, eller ännu hellre närmaste hästrumpa. Alltså om vi rider flera samtidigt vill Vannes bestämt gå i den andra hästens fotspår. Lite lustigt, eftersom han blir störtsur om han får gå sist på en uteritt. Jag har en annan ovana, att hela tiden tjata på honom om att han inte ska gå där men ändå nästan krocka med Nöten eller Pussan eller vem det än är som vi springer in i. Det här måste alltså lösas.

Jag kom på en briljant idé igår, som nästan funkade. Jag bestämde mig att om Vannes vill gå i Nötens svans, ja då får han väl gå där, men han ska jobba under tiden. Alltså öppna, sluta och övergångar i Nötens kölvatten. Det funkade bra tills jag glömde bort att hålla mig till Nötens svans och bestämde mig för att dra en repa på medellinjen, då vi nästan krockade med Nöt som gick på volten. Bra idé, men osmidigt i praktiken alltså.

Vi har några fler ovanor Vannes och jag. Som morötter till exempel. Vannes är otroligt beroende av att titta morötter av alla han ser, mest hans egna människor eftersom han vet att de är mest benägna att ge efter för hans söthet. Jag är mer beroende av att mata Vannes med morötter, han är så smältande gullig att hela ens innersta väsen skriker åt en att hämta fickor hulla med godis närhelst han tittar åt ens håll. Detta kämpar vi alltså med i vår vardag, jag lite mer än Vannes.

Idag lyckades jag iallafall genomföra ett helt ridpass utan morötter och det gick alldeles utmärkt. Vannes fick sin belöning iform av mankkli och mash efteråt istället. Det artar sig.

 

/Mela