Jag är påväg hem från stallet med bara armar. Vi hade en härlig uteritt med mycket galopp på en äng. Vannes tyckte att det var jättekul alltsammans och bockade på som en vild rodeoponny. Men det gjorde ingenting, han var så glad och det var jag också.
Det har varit mycket på senaste tiden, både i skolan, i stallet och på andra sätt. Jag har mest bara lust att rida ut, långa härliga kravlösa ridturer. Något annat har jag varken lust eller ork till, alltså låter jag Kriss sköta dressyren på VannesPannes just nu. Dammiga ridhus är det sista jag vill harva runt i! Det är det smidigaste med att vara medryttare, vill man bara rida ut är det helt okej!
Sköna uteritter i vårsolen är som balsam för själen. Jag kan slappna av och glömma all press och alla bekymmer. Bara jag, ponnyn och naturen existerar och framtiden är som något avlägset, en dröm. Utan att få rida ut skulle jag nog inte fixa det här.
