Sur ponny

Vannes har, något senare på året än vanligt, kommit in i sin jag-vill-inte-göra-nånting-lämna-mig-ifred-period. Alltså, han fäller och hagarna är fulla med gott grönt gräs. Då finns det inte så mycket att göra, eftersom tjocka ponnyer behöver motion, mer än att ge sig på härliga kravlösa uteritter. Vi fick en riktigt mysg sådan idag, med en pigg och glad ponny som gärna sprang på litegrann. Fast att han egentligen inte är helt hundra än.

Ungefär såhär ser Vannes ut såfort man föreslår att han ska göra något. Bara lite surare.

/Mela


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Till bloggens startsida

Ponnyn och hans människa



I den här bloggen hittar du mig och min medryttarponny Vannes. Vi håller till i Västsverige och sysslar med lite dressyr, skogsridning och hoppning mest för skojs skull. Mina två kaniner Törnrosa och Mysak får också vara med på ett hörn. Läs mer om oss via länkarna här nedanför!

Mela ∙ Vannes ∙ Kaninerna

RSS 2.0