Vannes och Jag

Jag var bortrest när Vannes försvann, och kom inte hem förrän i fredags. Det var jobbigt att lämna honom redan på lördagen men enklare än jag trodde att hålla tankarna borta under resan. Men på bussen hem sprack det. mina ögon översvämmades och hur mycket jag än torkade tårarna kom det bara fler och fler. Jag grät i minst en timme utan att kunna sluta tänka på allt vi missat och allt vi aldrig kommer få göra. Alla mysiga skogsturer och jobbiga träningspass vi aldrig kommer få uppleva, alla ärevarv vi aldrig kommer få rida, alla stigar som aldrig mer kommer trampas av Vanneshovar och alla blöta pussar jag aldrig kommer få. Man ska inte sörja det man inte fick utan glädjas åt det man fått, men sorgen håller sig inte borta.

Alla känslor exploderar och jag är trasig, jag har gått sönder i tusen bitar och varje tanke gör ont. För det mesta gömmer sig allt under ytan och till och med jag kan glömma, en kort stund, men så lite som krävs för att påminna. En blick, en kram, en mjuk mule, ett smutsigt schabrak, en borste, ett träns, ett par chaps som legat oanvända för länge, avtrycken från svettskrapor på boxväggen. Det finns inget tommare än en tom box. Vannes tomma box. Känslan av att se tre hästar i hagen och leta med blicken efter den fjärde innan man minns...

Jag har inte orkat ta tag i bilderna än, bara tittat igenom. Jag putsade de flesta tränsen idag och la alla pannband i en fin påse jag sydde för längesen. Schabraken ska tvättas, boxen ska städas ur, alla grejer ska sorteras. Behålla, sälja, ge bort, slänga. Det får bli en annan gång, när minnena inte gör ont och och tankarna inte sticker som nålar.

Vannes fick ett kraftigt fånganfall tidigare i veckan. Trots dubbel dos smärtstillande kan han knappt gå och det är inte rätt mot honom. Han kommer få somna in på måndag.

Jag har gråtit från och till i två dar nu, jag trodde inte att det fanns så mycket tårar att ta av. Min tillvaro har rasat. Jag kommer lägga ut bilderna som jag lovade, och några som jag tog igår. Men sedan kommer den här bloggen dö tillsammans med min Älskade ponny.

/Mela

Bloggen har fått en ny header, härligt somrig med en bild från förrförra veckan. Jag har många fler bilder, vill ni se dem?

/Mela

Om Mysak skulle få bebisar någon gång, vilket är ungefär lika otroligt som att han skulle få fjädrar eftersom han är kastrerad, skulle de få namn efter antikens greklands filosofer/vetenskapsmän; Sokrates, Platon, Aristoteles, Phytagoras. Tyvärr känner jag inte till någon kvinnlig sådan, så skulle han få flickbebisar skulle de få namn efter de grekiska gudarna; Hera, Athena, Artemis, Afrodite.

Igår putsade jag noggrant Vannes hoppsadel och hackamore eftersom vi ska ut på utflykt på söndag. Han är helt bra för tillfället så vi ska unna oss något roligt.

Kan ni gissa vad det är?

/Mela

Jag pratar lite strunt, med en hemskt tillgjord röst. Jag skäms över den egentligen, men men. Spelades in under gårdagens barbackatur, så om ni har tur ser ni en skymt av otroligt söta sommarpälsponnyöron och därtill tillhörande nytvättad, flätad man. Enjoy!

När jag äntligen kom upp till stallet var jag slut både i kropen och i huvudet efter att ha gått i skola från åtta till halv fem, suttit på bussen i en halvtimma och sedan cyklat till stallet. Dessutom var det jättevarmt och tungt i luften, sådär så att man får ont i huvudet. Alltså tog jag och Vannes en mysig barbackatur med filt och repgrimma.

Av naturliga skäl blev det mer galopp än trav, om inte annat för att det blev himla obekvämt för stackars Vannes att gå i tvåtakt när Mela studsar runt på ryggen på en. Tretakt var det som gällde med andra ord, eftersom vi försökte komma hem innan det hotande mullrande åskvädret hann ikapp oss. Sen kom aldrig åskan iallafall.

Jag tog lite mysiga hagbilder på hästarna efteråt, där ser man Vannes nya Greenguard med grimma också, jag tror inte att jag har visat den förut. Vannes gillar den inte (såklart) och stoppar lätt näsan utanför så att han kan äta obehindrat iallafall. Aja baja!

 

/Mela

Eftersom jag skulle på exkursion nu i eftermiddag var vi uppe i stallet tidigare än vanligt, sådär så att det fortfarande kändes som morgon. Ändå var det riktigt sommarväder och hästarna gick ute och betade grönt, friskt gräs. Alltihopa luktade så härligt! Hästar luktar på ett speciellt sätt på sommaren, och stall luktar på ett speciellt sätt på morgonen. Gräset luktar morgondagg och till och med gödselstacken har en alldeles egen sommarmorgonlukt.

Jag skulle aldrig klara mig utan mitt luktsinne, en bild kan säga mer än tusen ord, men en lukt säger mer än tusen bilder. Sommaren, hästarna, gräset och morgonen, det framkallar så många minnen. Mest luktar det ridläger. Så underbart för en ridskoleunge som mig, som knappt aldrig sett hästar utomhus mer än på avstånd, att få komma ut och bo mitt ibland sommarhagar och paddockar. De minnena sitter så starkt i den där morgonlukten. Lyckan av att för en vecka ha en alldeles egen ponny. Nu lever jag min dröm, så gott som iallafall, men lyckokänslan, frihetskänslan, sitter kvar och gör sig påmind i varenda andetag jag tar hos hästarna om sommaren.

/Mela

Vannes har, något senare på året än vanligt, kommit in i sin jag-vill-inte-göra-nånting-lämna-mig-ifred-period. Alltså, han fäller och hagarna är fulla med gott grönt gräs. Då finns det inte så mycket att göra, eftersom tjocka ponnyer behöver motion, mer än att ge sig på härliga kravlösa uteritter. Vi fick en riktigt mysg sådan idag, med en pigg och glad ponny som gärna sprang på litegrann. Fast att han egentligen inte är helt hundra än.

/Mela